Ett tillägg

Glöm inte kära ni att besöka min andra blogg http://stickeriet.blogspot.com! Där säljer jag nämligen halsdukar och tar beställningar på vinterplagg. Snart kan ni höra av er om mössor och vantar också. Missa absolut inte detta och delge även era nära och kära.

För inte ska vi frysa, vi ska tillsammans bli varma.

Det snöar i fjäll'a!

Här sitter man! I en stuga omringad av snö, - 25 grader ute, snötäckta berg och ett galet coverband omkring sig. Ni har säkert listat ut att jag befinner mig i fjällen, närmare bestämt Högfjället i Sälen. Skratta på! För en sak som ni kanske inte vet om mig är att jag inte trivs i Nordens kalla klimat, om sanningen ska fram så avskyr jag kyla. Och som toppen på moset så kan jag inte åka skidor och jag har inga direkta vinterkläder. Nu undrar ni "Va i helvete gör hon då i Sälen!?" Jo det förstår ni, har ska jag tillbringa mina timmar fram till på torsdag då det drar vidare till Branäs. Jag är nämligen stand in i coverbandet Duo Jag denna veckan! Tjoho! ... eller ... inte riktigt. Jag förföljer dem mer skulle man kunna säga. Här är jag nämligen för att fira min kära pojkvän som fyller 20 år i dag och tillbringa nyår i de norra trakterna av Sverige. Böffens Magdalena är även i Sälen och håller mig sällskap, underbar är väl hon.

För att sluta prata om fjällen så kan jag meddela att jag har blivit antagen till lärarutbildningen i Göteborg, så nu blir det att börja plugga som en galning igen! Det kommer bli fantastiskt!

Hej på er

Jaha ... så att eh ...

Senaste nytt med Emilia? Nja, inte så mycket.

Det senaste som har hänt är att jag har kommit som tredje reserv till universitetet, vilket visar att jag med stora chanser kommer bli antagen. Jag har länge gjort mig redo för studier igen och det har fungerat bra tills ett underbart jobb kom upp på platsbanken. Då fick jag "vill-inte-bli-antagen-känslan", men allting har en mening som Lina förklarade för mig i veckan. Samtidigt som detta måste jag meddela att jag har sagt upp mig som tonårsledare i kyrkan efter jul, vilket känns otroligt skönt. Och nu gäller det att dra igång något eget i kyrkan, min kreativitet flödar vill jag erkänna.

Jag saknar mina vänner, speciellt Rebecca just nu.
Men ni andra, vi ses i Mölnlycke nästa vecka.

Uppåt väggarna

Ja, Gud ... vart ska man börja?

Den senaste tiden har jag verkligen börjat känna mig lycklig och att den vardag som jag lever i är perfekt som den är för mig. Men som alltid, när livet känns bra då vill världen och människorna i den det motsatta. Från och med nu kommer jag antingen käfta emot eller ignorera, för att vara en nickedocka är det sista jag vill! Och det är verkligen inte den personen jag är.

Nu är det krig

Stad efter stad

Jag har blivit manipulerad. Jag har blivit ägd. Den senaste tiden jag gått emot Borås, det är staden som är orsaken till att jag inte mår bra till 100 %, men inte förrän igår upptäckte jag vad allting berodde på. Jag har behövt tycka illa om Borås för att passa in, man ska hata den här staden för annars är man inte normal. Är det i sin tur normalt? Jag har kommit fram till att det inte är staden som är problemet, utan en del människor i den. Därför har jag ändrat åsikt när det kommer till flytten. Jag vet nämligen inte vad jag ska göra. Just nu vill jag inte mer än något annat än att komma in i Göteborg och efter hand får vi se vart jag hamnar. Det är en uppdate.

Det har hänt mycket det senaste dygnet, jag har funderat och erkänt saker för mig själv som har fått min vardag att se lite annorlunda ut. Jag har tagit beslut som kommer förändra situationer för mig och jag vet helt enkelt inte hur det här ska sluta. Jag vill blir av med skit, svek, fel vägriktning i livet, något nytt ska utformas.

"Borås är som alla andra städer i praktiken" sagt av en klok och kärleksfull människa

Borås vs. New York

För varje dag som går i Borås känner jag för att flytta härifrån, det är inte det att jag avskyr platsen utan för att den aldrig förändras. Frö några år sedan, tror det var andra året på gymnasiet var jag glad över att bo i Borås. Som studentstad var den bra, det finns lite allt möjligt och när jag gick andra året kom alla nya konstverk till Borås. Det förändrade faktiskt staden en aning. Men vad händer nu? Staden står stilla. Det hela blir inte heller bättre av att det alltid är grått och regnar så här års. Så jag har bestämt mig, jag har tagit ett beslut. När jag börjar studera i Göteborg till våren kommer jag att flytta. Antingen till Göteborg eller till Alingsås, där det sista alternativet känns mer rätt. I samma veva ska jag söka extra jobb så jag har någonting mer. Hur det kommer bli med långeman vet jag inte. Han får nog bestämma själv, jag förbjuder inte honom att följa med direkt. Men allting tar sin tid.

För att gå in på något annat, jag har vart i London förra veckan. Det kändes skönt att träffa Alleballe igen, även om vi inte hittade på mycket tror jag att det var varandras närvaro som behövdes. Det jag har saknat med Alex är hennes sätt att bara vara, vi kan sitta stilla i flera timmar i Europas största huvudstad och det känns ändå inte fel. Även om jag inte satte min fot utanför Clapton var det värt resan. Hon har också gått och blivit vuxen, det är lite skrämmande för mig som fortfarande bor hemma och frågar vad det ska bli för mat i dag.

Julen har redan kommit till min bostadsadress, det är sant. Jag lyssnade hela gårdagen på "Fairytale of New York" och tänkte på glögg och hela spektaklet. Det fick mig däremot att sukta efter New York, vilket var ganska oväntat, den staden har aldrig stått högt upp på min "den-staden-vill-jag-åka-till-lista". Det som gick upp för mig i allt firande är att det är nu julafton egentligen ska ta plats. För om man genomlider hela december är man trött på allt som har med julen att göra, kan det inte komma som en överraskning? Jesus kom om inte annat som en överraskning. Borde vi inte följa hans exempel? Så kan i alla fall jag tänka, men sen kommer de kommersiella amerikanarna och förstör julen med sin materialism. Ja, man kan ju inte annat än bli förbannad.

Lyssna på "Fairytale of New York" i alla fall, visar en lite mer verklighetstrogen blid av julen.

En dag i slutet av oktober

Gick upp redan kl. 08.00 i dag och tog en promenad runt Ramnasjön. Ni som aldrig har besökt Ramnaparken bör ta sitt pick och pack och göra det, det finns ingen finare park i Borås. Hösten är min favorit årstid och nu börjar den lida mot sitt slut, det märktejag i morse när den stora eken vid Ramnakyrka börjar fälla alla sina blad, jag blev en aning ledsen men sen gick det upp för mig att jag inte behöver vara rädd för vintern längre. Innan har vintern alltid skrämt mig, av den anledningen att allting är dött, inget blommar längre. Tur som jag har träffade jag Adam förra vintern och det är han jag tänker på när kylan börjar blåsa in och snökritallerna börjar dala ner, är det inte vackert? Det tycker jag om inte annat.

Dagen blir en aning fullspäckad i dag, ska bege mig snart för att träffa Sofia som har flyttat till Åre för en fika. I kväll bjuds det på filmnatta i Caroli, vilket för min del innebär sömn framför film. Förra året sov jag i alla fall 40 min av varje film. Ska nog försöka hålla mig uppe längre i dag. Ska även ta upp mitt stickande i dag när jag får garn utav anna, det ska bli underbart bra!

Snart bär det av, snart åker jag till London och besöker min älskade Alleballe. Det är bedrövligt hur mycket jag saknar henne just nu och det ska bli så otroligt roligt att bara få åka i väg i tre dagar och prata, promenera och dricka massor med kaffe och te på Starbucks. Vill ni veta vad som gör mig lycklig? Hösten är fortfarande kvar i London, lagom tills jag kommer dit!

Ska man inte sluta när det är som bäst? Jo.

Skabbig dag

Klockan är just i denna stund 14.18 och jag sitter fortfarande i t-shirten som jag sov i under natten, är inte det skabbigt eller vad? Fast det är ju knappast första eller sista gången man gör det. Det är säkert något som alla gör men ingen vill erkänna. För trots allt vill väl alla vara fräscha hela tiden? Men om vi bara förstod att vi någon gång kommer att vara skabbiga kommer livet kännas lite lättare, det tror jag i alla fall.

I går kväll var jag ute och övningskörde, vilket gick ganska bra. Min mor jag och har lite delade uppfattningar om saker och ting, men det är nog inte menat att man ska diskutera bilkörning om man inte kan det, utan man ska lära sig det. Jag har dock lite svårt att förstå detta faktum. Dessutom har jag svårt för att övningsköra när någon ligger exempelvis bakom mig och ser hur otroligt dåligt jag kör! Haha. Jag är trots allt en person som inte vill att någon ska tycka illa om mig, vilket jag tror de gör när man ligger på en 70-väg och jag kör i 65 km/h. Kanske ska ta det lite lugnt med det där. Skulle i vilket fall läsa teori i dag, men boken är fruktansvärt tråkig och jag är ärligt talat inte intresserad av bilprovningen som jag just nu läser om. Men jag ska nog sätta igång snart.

En annan sak som jag kom på i dag när reklamen för "Fråga Olle"-dokumentären kom på tv var att jag glömde att diskutera det som slog mig onsdagen förra veckan när jag såg den. Då pratade de i alla fall om telefonsex och de intervjuade en tjej som ägde en webbsajt som sålde detta. Då upptäckte jag vilka lättförtjänta pengar det finns att tjäna med det yrket! Tänk på det egenligen, du sitter bara och bekräftar det personen i andra änden av telefonen säger och sen kanske hittar på lite egna grejer. När jag berätta detta för Adam var han mindre förtjust över min tanke, men jag står fortfarande fast vid att det är ett jobb med bra lön och flexibla arbetstider. Det skulle finnas en baksida på detta fenomen, ex. att man inte ska gynna en verksamhet som säljer sig själv bara genom att annonsera om sex. Jag har funderat på detta och jag skulle givetvis vara emot detta företaget om det psykiskt skadade de anställda eller om det på någon sätt gynnade porrverksamhet, men det gör det inte. Detta är en svensk tjej som har startat och driver en internetsajt och anställer tjejer som själva kommer till henne och de anställda i sin tur väljer hur mycket och när de vill arbeta. Ingenting jag nog skulle göra, men jag har definitivt inget emot de som gör det, så länge man är 18 år och inte mår dåligt av det. Det var min åsikt kring kring det inslaget i dokumentären.

Stickeri, arbetslöshet och höst

Ja, man kan helt och hållet säga att jag ber om ursäkt. Inte för att jag tror att hela ert liv kretsar runt min blogg eller för att ni blir uttråkade utan att läsa om mitt "intressanta" liv utan för att jag min tur inte har skänkt min blogg en enda tanke. Förlåt.

Under den senaste tiden jag jag ägnat mig åt gammal tradition som är relativt ny för mig, nämligen stickning. Jag har kommit fram till att jag älskar att sticka! Det är avkopplade och mysigt, precis vad man behöver när det är höst eller när man bor i Borås. Kommer snart sälja halsdukar på min andra blogg: stickeriet.blogspot.com. Just nu gör jag ett verk som jag kallar för "min-kära-vän-alexs-nya-halsduk-så-hon-inte-fryser-nu-när-hon-bor-i-london", jag tror det kommer bli en hitt! Och när vi väl är inne på Alex kan jag tala om att i november sticker (ordvits?) jag till london för att hälsa på denna kvinna. Ska bli allt annat än tråkigt.

Under de veckor som har vart har jag och min själ befunnit oss i vad man kan förklara som en mindre depression. Vilket innebär att jag har funderat på vart mitt liv är på väg och om det här är platsen för en framtid. Vilket det absolut inte är egentligen, men vad ska man göra när man inte har råd att flytta hemifrån. Grunden till detta ligger i de jobb jag har, de finns de som jag älskar och de jag tycker mindre om. I måndags förra veckan gjorde jag ett tappert försök att säga upp mig men misslyckades totalt. Jag gick därifrån med samma anställning men helt andra villkor, vilket man skulle kunna säga är bra men inte alls vad jag ville får ut av det hela. Min rastlöshet måste därför få ett slut och därför har jag bestämt mig för att börja studera redan till våren och har nu ansökt till Göteborgs universitet för att läsa till lärare i religion till att börja med på gymnasienivå, och jag är faktiskt pepp.

Efter denna svacka så flyter faktiskt livet på förutom att min pojkvän arbeter 24-7 och en av mina bästa vänner är flera mil av vatten ifrån mig. Men jag säger som en klok kvinna sa en gång "Jag mår som bäst när livet är sådär lite halvpissigt".

Ungdomen varar längre än vad folk tror

Min antibiotika är slut och jag har börjat jobba. Fristadskolan må vara en plats jag faktiskt tycker om, mycket roligt har hänt i dess korridorer under årens lopp, men att jobba där gör att man blir ungdom på nytt. Bara under de två dagar jag har vart där har jag fått flashbacks i från min tid i caféterian, jag har diskuterat BUM med tjejer som går i 9:an, fått blickar som menar att man är mer än ett "vanligt" psykfall, fått skälla ut killar som leker med eld och blivit kallad prao-elev. När jag dessutom sa till en kille att jag var 19 granskade han mig från tårna och uppåt och sa "Yeah, right?". Vad kan man säga om Fristadskolan? Jag älskar det.

Hösten har kommit till Borås och jag har aldrig vart lika lycklig som jag är nu. Det finns ingen bättre tid på året än då löven börjar ändra färg och hela världen blir färgglad. Den finaste känslan är när man går på gatan och ser ett "lövfall" som jag kallar det. Röda, gula och gröna löv dalar ner från träden, helt fantastiskt. Mina kläder passar in och jag känner mig lycklig från rot till knopp.

Tillfrisknad och tristess

Mamma: "Emilia, jag sticker nu"
Jag: "Vart ska du någonstans?"
Mamma: "Bort"
Jag: "Vadå bort?"
Mamma: "Ja, bort från dig"
(Låt mig förklara att jag och min mor har en väldig komplicerad relation, från känslofyllda stunder till oftast bara ren sarkasm)

Detta bevisar alltså att jag kommer spendera dagen helt själv i min lägenhet. Jag är i och för sig inte fullt frisk än eftersom jag fortfarande har en halsinfektion som yttrar sig i magen som tydligen bara små barn får. Som läkaren uttryckte det brytande på finska "och du är ju ett ganska stort barn, därför är det här underligt". Men bara för att jag inte är helt frisk betyder det inte att jag inte är sällskapssjuk, jag är grymt sällskapssjuk!

Att kunna tv-shops reklamerna utantill betyder nog att man borde någonstans på vägen ha stängt av tv:n. Jag glömmer alltid av att göra det.

Sista natten med gänget

I kväll är det avskedsfest för Alleballe, Alexandra heter hon egentligen och har gått i min klass tre år genom gymnasiet. Denna hybris pärla ska flytta till London och ska därför säga hej då till det vi alla innerst inne vill lämna, Borås. Innan satt jag och fundera på själva uttrycket; avskedsfest? Ska det inte vara sorgligt och en aning ledsamt att någon som betyder mycket för en ska flytta till en plats som är svår att varje dag nå? Kalla det inte för avskedsfest! Fest är ett tillfälle för glädje och inte för gråt, så från och med nu begraver jag uttrycket avskedsfest och kallar det för avskedssammankomst. Kanske många kommer dissa mitt förslag, eftersom det nya uttrycket låter som en psynonym till begravning. Men jag skiter it! I kväll ska jag på Alexandras avskedssammankomst, punkt.

Förresten, är jag den enda som inte förstod förrän någon timma sen att Patrick Swayze är död? Jag fick gå tillbaka flera timmar i tidningen för att se om det verkligen var sant. Jag fick alltså leta för att få fram det, är det likt aftonbladet? Knappast, jag blev förvånad för att det inte var på förstasidan. Trots detta blir väl jag en enda som inte tittar på Dirty Dancing i kväll.

Första gången är alltid lika nervös

Första gången är alltid lika nervös, så brukar det låta när man från ingenstans bestämmer sig för att starta en egen blogg. I mitt fall har flera vänner avrått mig för att ta detta steg i mitt liv, men om man är Emilia; fast mellan fyra jobb i teorin som man i praktiken inte har, så totalt organiserad att varenda ledig dag blir till ett rastlöst helvete, för sprallig för sitt eget bästa, lika envis som en telefonförsäljare och en person som verkligen inte kan hålla käften(!) då är nog en blogg ett bra alternativ. I alla fall om man bor i Borås.

Denna blogg kommer från och men nu innehålla fruktansvärt meningslös fakta om mitt tråkiga men ändå färgstarka liv, samtidigt som den kommer innehålla funderingar som ingen annan har haft innan. Har ni tex. undrat vad det egentligen skulle innebära för världens låssmeder om nycklar kunde para sig? Ni kan även få svaret på varför min kära vän Mia övertalade mig att "avsugningar" äger, inte i närheten av det ni tror. Men trots allt detta kommer den innehålla hejdlösa skratt och få, men intressanta, diskussioner.

Hej på er.