En dag i slutet av oktober

Gick upp redan kl. 08.00 i dag och tog en promenad runt Ramnasjön. Ni som aldrig har besökt Ramnaparken bör ta sitt pick och pack och göra det, det finns ingen finare park i Borås. Hösten är min favorit årstid och nu börjar den lida mot sitt slut, det märktejag i morse när den stora eken vid Ramnakyrka börjar fälla alla sina blad, jag blev en aning ledsen men sen gick det upp för mig att jag inte behöver vara rädd för vintern längre. Innan har vintern alltid skrämt mig, av den anledningen att allting är dött, inget blommar längre. Tur som jag har träffade jag Adam förra vintern och det är han jag tänker på när kylan börjar blåsa in och snökritallerna börjar dala ner, är det inte vackert? Det tycker jag om inte annat.

Dagen blir en aning fullspäckad i dag, ska bege mig snart för att träffa Sofia som har flyttat till Åre för en fika. I kväll bjuds det på filmnatta i Caroli, vilket för min del innebär sömn framför film. Förra året sov jag i alla fall 40 min av varje film. Ska nog försöka hålla mig uppe längre i dag. Ska även ta upp mitt stickande i dag när jag får garn utav anna, det ska bli underbart bra!

Snart bär det av, snart åker jag till London och besöker min älskade Alleballe. Det är bedrövligt hur mycket jag saknar henne just nu och det ska bli så otroligt roligt att bara få åka i väg i tre dagar och prata, promenera och dricka massor med kaffe och te på Starbucks. Vill ni veta vad som gör mig lycklig? Hösten är fortfarande kvar i London, lagom tills jag kommer dit!

Ska man inte sluta när det är som bäst? Jo.

Skabbig dag

Klockan är just i denna stund 14.18 och jag sitter fortfarande i t-shirten som jag sov i under natten, är inte det skabbigt eller vad? Fast det är ju knappast första eller sista gången man gör det. Det är säkert något som alla gör men ingen vill erkänna. För trots allt vill väl alla vara fräscha hela tiden? Men om vi bara förstod att vi någon gång kommer att vara skabbiga kommer livet kännas lite lättare, det tror jag i alla fall.

I går kväll var jag ute och övningskörde, vilket gick ganska bra. Min mor jag och har lite delade uppfattningar om saker och ting, men det är nog inte menat att man ska diskutera bilkörning om man inte kan det, utan man ska lära sig det. Jag har dock lite svårt att förstå detta faktum. Dessutom har jag svårt för att övningsköra när någon ligger exempelvis bakom mig och ser hur otroligt dåligt jag kör! Haha. Jag är trots allt en person som inte vill att någon ska tycka illa om mig, vilket jag tror de gör när man ligger på en 70-väg och jag kör i 65 km/h. Kanske ska ta det lite lugnt med det där. Skulle i vilket fall läsa teori i dag, men boken är fruktansvärt tråkig och jag är ärligt talat inte intresserad av bilprovningen som jag just nu läser om. Men jag ska nog sätta igång snart.

En annan sak som jag kom på i dag när reklamen för "Fråga Olle"-dokumentären kom på tv var att jag glömde att diskutera det som slog mig onsdagen förra veckan när jag såg den. Då pratade de i alla fall om telefonsex och de intervjuade en tjej som ägde en webbsajt som sålde detta. Då upptäckte jag vilka lättförtjänta pengar det finns att tjäna med det yrket! Tänk på det egenligen, du sitter bara och bekräftar det personen i andra änden av telefonen säger och sen kanske hittar på lite egna grejer. När jag berätta detta för Adam var han mindre förtjust över min tanke, men jag står fortfarande fast vid att det är ett jobb med bra lön och flexibla arbetstider. Det skulle finnas en baksida på detta fenomen, ex. att man inte ska gynna en verksamhet som säljer sig själv bara genom att annonsera om sex. Jag har funderat på detta och jag skulle givetvis vara emot detta företaget om det psykiskt skadade de anställda eller om det på någon sätt gynnade porrverksamhet, men det gör det inte. Detta är en svensk tjej som har startat och driver en internetsajt och anställer tjejer som själva kommer till henne och de anställda i sin tur väljer hur mycket och när de vill arbeta. Ingenting jag nog skulle göra, men jag har definitivt inget emot de som gör det, så länge man är 18 år och inte mår dåligt av det. Det var min åsikt kring kring det inslaget i dokumentären.

Stickeri, arbetslöshet och höst

Ja, man kan helt och hållet säga att jag ber om ursäkt. Inte för att jag tror att hela ert liv kretsar runt min blogg eller för att ni blir uttråkade utan att läsa om mitt "intressanta" liv utan för att jag min tur inte har skänkt min blogg en enda tanke. Förlåt.

Under den senaste tiden jag jag ägnat mig åt gammal tradition som är relativt ny för mig, nämligen stickning. Jag har kommit fram till att jag älskar att sticka! Det är avkopplade och mysigt, precis vad man behöver när det är höst eller när man bor i Borås. Kommer snart sälja halsdukar på min andra blogg: stickeriet.blogspot.com. Just nu gör jag ett verk som jag kallar för "min-kära-vän-alexs-nya-halsduk-så-hon-inte-fryser-nu-när-hon-bor-i-london", jag tror det kommer bli en hitt! Och när vi väl är inne på Alex kan jag tala om att i november sticker (ordvits?) jag till london för att hälsa på denna kvinna. Ska bli allt annat än tråkigt.

Under de veckor som har vart har jag och min själ befunnit oss i vad man kan förklara som en mindre depression. Vilket innebär att jag har funderat på vart mitt liv är på väg och om det här är platsen för en framtid. Vilket det absolut inte är egentligen, men vad ska man göra när man inte har råd att flytta hemifrån. Grunden till detta ligger i de jobb jag har, de finns de som jag älskar och de jag tycker mindre om. I måndags förra veckan gjorde jag ett tappert försök att säga upp mig men misslyckades totalt. Jag gick därifrån med samma anställning men helt andra villkor, vilket man skulle kunna säga är bra men inte alls vad jag ville får ut av det hela. Min rastlöshet måste därför få ett slut och därför har jag bestämt mig för att börja studera redan till våren och har nu ansökt till Göteborgs universitet för att läsa till lärare i religion till att börja med på gymnasienivå, och jag är faktiskt pepp.

Efter denna svacka så flyter faktiskt livet på förutom att min pojkvän arbeter 24-7 och en av mina bästa vänner är flera mil av vatten ifrån mig. Men jag säger som en klok kvinna sa en gång "Jag mår som bäst när livet är sådär lite halvpissigt".