Nu har jag fått kommentarer här på bloggen och dessutom en del frågor till min mail. Hur får man till det vegetariska i vardagen när det finns faktorer som strider emot? Hur gör man när ens sambo är skeptiskt och hur efterliknar man konsistensen som kött har?
Jag har varit vegetarian i 4 år nu. Formatet har förändrats beroende på vilken period jag är inne i. Jag började genom att nästan vara på gränsen till vegan, jag åt inte ägg men höll mig däremot till mejeriprodukter, vilket innebär lakto-vegetarian. Jag äter numera ägg, lakto-ovo-vegetarian, jag har vissa perioder ätit fisk, lakto-ovo-semi-vegetarian. Jag kan även erkänna att under en period då jag led av järnbrist åt kött, under en 3 mån period. Jag har helt enkelt upplevt det mesta.
Att försöka kombinera kosten när man lever tillsammans med någon som inte är vegetarian kan verka svårare än vad det är. När jag och Adam bodde tillsammans ser man helt enkelt till att köra med öppna kort, man har hela tiden en öppen diskussion om köttkonsumtion och industrin, och även om det inte går att "omvända" någon kan man ändå respektera varandra och låta sig insipreras av varandras matlagning. Man kan helt enkelt dra ner på sin gemensamma köttkonsumtion, endast köpa svenskt kött och äta övervägande vegetariskt. En del av de recept som finns här på min blogg går att kombinera med kött om man vill, men fungerar utmärkt som de är.
Jag får ofta frågan "Blir det inte lite tråkigt i längden?", jag brukar vanligtvis bara skratta och säga: "Du är blind för det som redan finns, du ser bara det du är intresserad av, nämligen kötträtterna". Det är så sant! Egentligen, enligt min mening, är det kötträtter som är tråkiga och banala i längden. För vad äter en vanligt Svensson efter jobbet? Inte fan är det oxfilé med rödvinsås, inte är det Wallenbergare med palsternakspuré! Nej, det är vanlig enkel husmanskost, som köttbullar, falukorv, en stekt biff med potatis eller pasta. Är inte det tåkigt? Visst, jag erkänner att jag också kan äta tråkig mat, det gör alla titt som tätt. Men enda anledningen till att människan finner vegetarisk mat tråkig och proteinsnål är av en enda anledning: okunskap.
Att det finns produkter som försöker efterlikna kött tycker jag är tragikomiskt, men detta är endast ett bevis på att den vegetariska matlagningen måste utvecklas och mer därtill, alla måste få ta del av den. Därför anser jag, för att komma till ett annat ämne att vegetarisk matlagning borde vara med i Hem- och konsumentkunskapens kursplan.
Det stora mysteriumet, att få fram samma konsistens. Dessvärre finns det inte något svar på denna fråga, samma konsistens som senor osv. har finns inte i växter. Det är något man får finna sig i. Men om vi ska vara ärliga här? Hur stort behov har vi att känna konsistensen av en saftig sena i entrecote?
