måndag, oktober 19, 2009

Stickeri, arbetslöshet och höst

Ja, man kan helt och hållet säga att jag ber om ursäkt. Inte för att jag tror att hela ert liv kretsar runt min blogg eller för att ni blir uttråkade utan att läsa om mitt "intressanta" liv utan för att jag min tur inte har skänkt min blogg en enda tanke. Förlåt.

Under den senaste tiden jag jag ägnat mig åt gammal tradition som är relativt ny för mig, nämligen stickning. Jag har kommit fram till att jag älskar att sticka! Det är avkopplade och mysigt, precis vad man behöver när det är höst eller när man bor i Borås. Kommer snart sälja halsdukar på min andra blogg: stickeriet.blogspot.com. Just nu gör jag ett verk som jag kallar för "min-kära-vän-alexs-nya-halsduk-så-hon-inte-fryser-nu-när-hon-bor-i-london", jag tror det kommer bli en hitt! Och när vi väl är inne på Alex kan jag tala om att i november sticker (ordvits?) jag till london för att hälsa på denna kvinna. Ska bli allt annat än tråkigt.

Under de veckor som har vart har jag och min själ befunnit oss i vad man kan förklara som en mindre depression. Vilket innebär att jag har funderat på vart mitt liv är på väg och om det här är platsen för en framtid. Vilket det absolut inte är egentligen, men vad ska man göra när man inte har råd att flytta hemifrån. Grunden till detta ligger i de jobb jag har, de finns de som jag älskar och de jag tycker mindre om. I måndags förra veckan gjorde jag ett tappert försök att säga upp mig men misslyckades totalt. Jag gick därifrån med samma anställning men helt andra villkor, vilket man skulle kunna säga är bra men inte alls vad jag ville får ut av det hela. Min rastlöshet måste därför få ett slut och därför har jag bestämt mig för att börja studera redan till våren och har nu ansökt till Göteborgs universitet för att läsa till lärare i religion till att börja med på gymnasienivå, och jag är faktiskt pepp.

Efter denna svacka så flyter faktiskt livet på förutom att min pojkvän arbeter 24-7 och en av mina bästa vänner är flera mil av vatten ifrån mig. Men jag säger som en klok kvinna sa en gång "Jag mår som bäst när livet är sådär lite halvpissigt".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar