Jag läser ett antal bloggar regelbundet. Dessa kan handla om politik, inredning, litteratur, foto mm. Men fortfarande är alla dessa bloggar en personlig del av bloggarna själva. Inläggen är subjektiva och reflekterar de själva som personer, eftersom värderingar slinker in.
Det nödvändiga för att jag ska finna en blogg intressant är kontrasten mellan glädje och sorg. För bloggar skrivs av personer, som ibland är glada och euforiska men som också kan vara bittra och frustrerade. Detta gäller dock inte alla bloggar, eftersom en del endast skriver glädjefyllda inlägg eller tvärtom. Jag vill se en ärlig bild, där man visar vem man verkligen är. Att ideligen skriva om lycka och glädje resulterar i att bloggläsare känner sig illa till mods. "Varför är inte jag så lycklig?" "Är det något fel på mitt liv?" "Är jag för bitter?" Nej, för stora delar av bloggvärlden är sanning med modifikation. Livet är inte perfekt, men många vill framstå som att det inte finns motgångar. Det som verkligen tilltalar mig är när jag läser om en enkel människa, med vackra egenskaper men som också inte döljer de saker som hen irriterar sig över.
Jag tror jag har hört det mesta om min blogg. "Emilia, du lever ett så härligt liv!" men också "Shit, va du är bitter och cynisk!". Ja, tack och lov för det! Jag blir lycklig av att baka, av att inreda, av landet och mina vänner. Men det finns också många saker som gör mig arg, irriterad och uppgiven. Jag försöker inte dölja det, och om jag någon gång slutar att skriva om det som gör mig glad, eller det som gör mig frustrerad så är det slutet för min medverkan i bloggvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar