I två veckors tid har jag följt med mamma varje torsdag till deras stuga i Svenljunga. Vi stannar där en natt, tänder brasan, äter god mat och bara tar det lugnt.
Jag är en lantis och kommer alltid att vara, jag blir stressad av att vara i staden för länge. Det är därför jag oftast stänger in mig i min lägenhet och inte går ut, för att på så vis söka lugnet. Men upptäcker att jag aldrig blir lugn, jag blir inte ett dugg mer harmonisk, utan istället isolerad och mer stressad.
När jag köpte min lägenhet tyckte jag att det var perfekt med läget bredvid ett stort friluftsområde. Jag hade drömmen och tanken om att jag skulle behålla landsbygden i en viss mån, att naturen endast var runt hörnet. Men i promenader runt spåren upplever jag ett mönster som är allt annat än lantligt. För jämnan springer, joggar och går människor förbi mig som inte alls bryr sig om skog och lugn, istället ligger fokus på träning och sommaren (då man måste ha en slank mage, och varför fan då?).
Jag vill inte bo i stan, jag har länge tänkt att sälja lägenheten och flytta till Göteborg. Men skulle jag få mer lugn där? Knappast, om inte större stress. Att därmed ta en dag i veckan och åka ut till landet, andas frisk luft och inte höra annat än tystnad, det är fantastiskt och lantisen inom mig lever i total lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar