Idag föll en fundering över mig, något som är paradoxalt i en viss mån. Jag ser mig själv som en öppen person, som vill lära mig om livsstilar som skiljer sig ifrån min egen. Inte främst för nyfikenhetens skull, utan för att jag anser att alla människor lever tillsammans. I en symbios som vi själva har skapat, ett samhälle eventuellt. Och i en symbios, där alla är beroende av varandra för att accepteras och respekteras krävs det att vi öppnar upp och lär oss om det som skiljer oss åt, det som gör varje individ unik.
Detta kan exempelvis vara värderingar och i detta fall handlar det om religion, och olika uppfattningar om vad religion är. Om religionen är god eller ond, om människor behöver den och hur vi ställer oss till religion som fenomen.
Varje månad har jag besök, jag bjuder in en kvinna från Jehovas Vittnen på kaffe, ofta i sällskap med någon från hennes församling. Detta skulle jag gjort även om personerna var humanister, mormoner, adventister eller buddister. Jag är vetgirig för att jag vill förstå människor och bekämpa fördomar vi varje dag möter. Vi kan sitta i flera timmar och prata religion och vår syn på Gud, Jesus, sexualitet, miljö, äktenskap och mer därtill. Det får mig att växa som människa och utveckla min syn på världen och om människorna i den världsbilden.
Däremot är jag den som har svårt att öppna upp för hat och oförståelse. Det gör mig paradoxalt nog till en av de personer som jag själv försöker påverka. Det gick upp ett ljus för mig att jag måste, för att själv inte hamna i samma fälla, lära mig mer, diskutera mer och utforska mer.
Dagens fundering blev helt enkelt ett litet uppvaknande från mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar