Men om vi talar arv Göran, varför inte asatro!?

Idag kan man läsa en debattartikel av Göran Hägglund, partiledare Kristdemokraterna, i Expressen under rubriken: Skolan ska kunna lussefira i kyrkan

Det är första advent och självklart kommer den årliga debatten om luciafirande i kyrkan upp på agendan. Argument som ofta talar att vi svenskar inte ska vara rädda för att framhäva vår historia och kultur. Ordet tradition pryder varenda banderoll med en inklippt Göran Hägglund som har ett leende som liknar Hannibal Lecters i hörnet. Blygsamt håller han upp en vimpel där det står "btw, jag älskar mångfald". Fortfarande talas det rakt in i de konservativa hemmen där ljusstakarna har gått i arv.

Det som de konservativa, med Kristdemokraterna i täten, inte har förstått är att luciafirande är ingenting som det argumenteras emot. Det är valet av miljö, d.v.s kyrkan. I artikeln talar Hägglund om hur icke-religiöst ett luciatåg är, med allt från pepparkaksgubbar till tomtar. Han menar därmed på att någon invändning egentligen inte borde existera. Men om jag inte missminner mig har debatten aldrig handlat om luciatåg som fenomen och dess existens. Utan Hägglund har inte förstått att det är platsen som är debattens centra. För när blev kyrkan en icke-religiös miljö?

Men återigen faller de viktigaste aspekterna i glömska. Inte någonstans i Hägglunds debattartikel nämns begreppet läroplan. Nä, för Göran tycker antagligen att det är irrelevant att använda sig av skolans regelverk i beslut som detta. I den nya läroplanen Lgr11 står följande: "Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och där igenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet."
Hur kan den icke-konfessionella skolan, därmed inte färgad av religion eller ideologi, försvara att man använder sig av den kristna kyrkan för att fira, enligt Hägglund, en icke-religiös tradition? Låt mig också påminna kristdemokraternas partiledare att denna läroplan utformades av Alliansen.

Att Göran Hägglund i mitten av artikeln indirekt sträcker ut en hand till Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är skrattretande. Han skriver: "Nej, den kritiska debatten brukar i stället drivas av kulturradikaler och värderelativister som i bästa fall är rädda för traditionella kulturuttryck och kristna värderingar, i värsta fall vill radera dem från det offentliga rummet." Ja, den helsvenske och djupblodskristna Göran Hägglund kommer säkert inom kort skriva en debattartikel om att förstatliga kyrkan och tillslut är vi alla assimilerade "svenskar" i en skandinavisk utopi.

... men låt oss inte förglömma att Göran Hägglund älskar mångfald.