Ibland kallar jag det självständighet och ibland säger jag ensamhet. Gömd bakom murar tragglar jag med vardagen. Jag sitter med kaffet bredvid och stickning i knät. Det är tyst, inget ljud, inget prat och ingen rörelse. Jag är ensam, men jag är jäkligt självständig.
Kan inte annat än längta till Liverpool nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar